Årets pollinatör

Årets Pollinatör 2023 är projektet Så Vilda på Göteborgs botaniska trädgård

– Det är jätteroligt att vårt projekt får utmärkelsen Årets Pollinatör. Jag tror verkligen att uppmärksamheten kommer att hjälpa oss utveckla projektet ytterligare och ge oss möjlighet att nå ännu fler barn, säger Helen Ekvall, projektledare och pedagog på Göteborgs botaniska trädgård.

Så Vilda engagerar barn att vara med och förändra sin närmiljö, samtidigt som de lär sig mer om den biologiska mångfalden, med fokus på växter och pollinerande insekter.
– Det ger kraft och kunskap att så frön, se växterna gro och växa till en äng som kan bjuda in humlor, bin och fjärilar, säger Helen Ekvall.

Det finns mycket forskning som visar att den biologiska mångfalden är hotad.
– Det här är ett spännande och nytt sätt att sprida kunskap samtidigt som barnen får verktyg att göra något själva för att öka mångfalden, berättar Jenny Klingberg, föreståndare för Göteborgs centrum för globala biodiversitetsstudier GGBC, som samarbetat med Så Vilda! sedan starten.

Så Vilda vill skapa en rörelse som står upp för biologisk mångfald och vår vilda flora och arbetar för att hejda ”växtblindhet”.
– Andelen människor som kan namnge växter i sin närhet minskar i hela världen, men insikt om växternas värde kan bidra till att vända den här utvecklingen, berättar Helen Ekvall.
– Vårt arbete har varit möjligt tack vare alla fantastiska barn, pedagoger, scoutledare och andra som deltagit, skapat ängar och lärt sig om biologisk mångfald.

Pedagogerna i skolorna som arbetar med barnen får stöd att förmedla kunskapen vidare.
– När vi började arbeta med Så vilda för tre år sedan hade vi ingen kunskap om pollinerande insekter, men idag vet både barnen och vi hur viktiga de är. Vi har fått kunskap och glädjen att få hjälpa dem, och det har också spritt sig som ringar på vattnet till barnens föräldrar, berättar förskolelärare Helén Diesfeldt från Tunnlandsgatans förskola.

Motivering från juryn:
”Så vilda arbetar framgångsrikt med att sprida kunskap och engagemang om vikten av biologisk mångfald och pollinerande insekter. Projektet engagerar både skolor och allmänhet i rörelsen som står upp för den vilda floran och bjuder generöst på fakta. Här finns en magisk trädgård, ett pedagogiskt och inspirerande informationsmaterial samt ett synnerligen välskött instagramkonto.”

Jury:
Jenny Henriksson, Jordbruksverket
Ulf Nilsson, Fritidsodlingens Riksorganisation FOR
Erik Hansson, Natursidan.se och Rikare trädgård
Lotta Fabricius Kristiansen, Pollinera Sverige och SLU Råd Nu
Moa Pettersson, Sveriges entomologiska förening
Maj Rundlöf, Lunds universitet
Niklas Johansson, SLU Artdatabanken

Läs mer om Så vilda!
och följ projektet på instagram: @sa_vilda

Se filmen här

Utmärkelsen delas ut av Pollinera Sverige i samarbete med Rikare trädgård och Fritidsodlingens riksorganisation.

foto: Lena Granefelt.

————-

Tidigare mottagare av utmärkelsen Årets Pollinatör:

– Trafikverket på Gotland för medveten skötsel av vägkanter

– Gårdsmästare Niclas Malm som drivit försöksgårdar utanför Linköping

– Fröföretaget Pratensis i Småland

– biologen Ebba Werner i Halland som arbetat för blommande vägkanter

– Nybro kommun för sin satsning på ängar, golfbanor och parkmark.

Nybro kommun Årets Pollinatör 2021

Måndagen 9 november delades utmärkelsen Årets Pollinatör ut för femte gången av Pollinera Sverige. Detta år till Nybro kommun som tagit ett helhetsgrepp och skapat samverkan mellan olika instanser och områden – allt från gator, vägkanter och parkmark till jordbruksmark, golfbanor och så kallade skräpmarker. Här har man kartlagt kommunens unika artrikedom och tagit fram långsiktiga planer för skötseln.

Olof Persson, skog- och markförvaltare på Nybro kommun menar att nyckeln till framgången har varit att man lyckats förankra målen i strategiskt i översiktsplaner och detaljplaner och ett stort intresse bland tjänstemän och politiker.
– Det har funnits en enighet om att vi ska arbeta aktivt för att skapa miljöer som bidrar till bättre förutsättningar för pollinerande insekter, säger Olof.
En viktig grundsten var inventeringarna som gjordes tidigt.
– När entomologen Niklas Johansson fann många sällsynta och hotade arter fick vi bevis för att vårt område har en unik artrikedom av pollinatörer. Han hittade flera arter som aldrig tidigare hittats i Sverige, som den tjockbenta pälsblomflugan.

I Nybro kommun ser man också de sandiga grusåsarna i omgivningarna som en viktig tillgång.
– Våra geologiska förutsättningar ger oss fördelar, och det vill vi ta vara på.
Olof betonar att det varit många inblandade i arbetet – ledningen i kommunen, natursvårdshandläggare, stadsträdgårdsmästare och banchefen på Nybro golfbana. Han menar också att det inte behöver vara så stora insatser för att ge resultat.
– Man kan jobba på att utveckla många mindre platser. Det kostar bara några tusenlappar att åtgärda ganska långa sträckor väg till exempel, låta vägrenarna blomma och slå dem i slutet av säsongen. Vi har förändrat skötseln. Vissa insatser är ju till och med direkt lönsamma i det långa loppet!

Arbetet för ökad mångfald och pollinering syns både mitt i stan och ute i naturreservatet Svartbäcksmåla.
– Här skrapade vi fram bar sand för att skapa boplatser till fler sandlevande bin och byggde en boplats av gamla timmerväggar med som hade färdiga små hål efter husbock. Vi har också planterat och sått in växter som backtimjan, åkervädd, väddklint, liten blåklocka, grå- och rotfibbla, käringtand och vild prästkrage, berättar Per Ahlgren, naturvårdshandläggare som också ansvarat för de bidrag från Lokala naturvårdssatsningen (LONA) som gett extra ekonomiskt stöd i arbetet.

Den som tar tåget till Nybro kan se insatserna för att gynna pollinatörer redan vid stationen.
Här finns anlagda ängar med torktåliga växter planterade i en speciell typ av grus.
– Få kommuner i landet hyser så många hotade och sällsynta arter i sina centrala delar som vi gör, så potentialen att skapa en offentlig miljö som samverkar med naturen är därför enorm, berättar stadsträdgårdsmästare Thomas Bergström.

Leif Karlsson på parkenheten var i början skeptisk till de nya sortens planteringar.
– Jag tyckte att det såg lite skräpigt ut, men nu när det vuxit till sig ser jag vitsen. Det behövs ju också betydligt mindre skötsel.
Också banchefen Patrik Tagesson på Nybro Golfklubb drogs in pollineringssatsningen när det upptäcktes att golfbanan var hem för många unika arter. Nu arbetar han aktivt med att utveckla miljöer genom dammar, sandblottor i ruffen och ekstubbar som ska bli hem för skalbaggar. Runt banan finns tydliga informationsskyltar som förklarar de olika projekten.
– Vi ju fler ölandsgökbin här än på Öland, påpekar han stolt.

Pollinera Sveriges tiomannajury valde Nybro kommun för att de är ett föredöme att inspireras av – ett lokalt initiativ som kan sporra andra till att arbeta målinriktat med att gynna pollinatörer och öka den biologiska mångfalden.

______________

Nybro kommun har ett naturvårdsarbete med ovanligt stort fokus på insekter och har gjort
många inventeringar sedan 2004.
LONA- bidragen har varit en viktig del av naturvårdsarbetet.

Miljöer som är särskilt viktiga för pollinatörer är näringsfattiga blomrika marker, vegetationsfri sandig mark, blommande träd och buskar, solexponerade gamla träd och död ved, odränerad fuktig mark och småvatten samt steniga kulturmiljöer.

Av de påträffade arterna i Nybro kommun räknas omkring 100 arter som rödlistade (hotade).
Dessutom påträffades 11 arter som aldrig tidigare hittats i Sverige.

Läs mer

Film om Nybro kommuns pollineringssatsningar

Årets Pollinatör 2020 får vägkanter att blomma

Entusiast och eldsjäl är två ord som direkt dyker upp i beskrivningen av biologen Ebba Werner, som är den fjärde att tilldelas utmärkelsen Årets Pollinatör av nätverket Pollinera Sverige. Juryn var enig om att hennes arbete för att sprida kunskap om blomrika vägkanter är ett viktigt bidrag för att gynna pollinerande insekter som humlor, bin, fjärilar och skalbaggar.

Det började med rapporterna under 2017 om stora insektsförluster i norra Europa.
– Jag kände att det här är ju en riktig katastrof för pollinatörerna, och jag insåg att också fåglarna som äter insekterna skulle drabbas. Nu måste ju hela Sverige stanna upp! tänkte jag. Men det gjorde det ju inte.
Som mångårigt engagerad i olika miljöorganisationer visste Ebba Werner att det är en lång väg
att få tillbaka ett småskaligt jordbruk och skogsbruk, och att ängs- och naturbetesmarker håller på att försvinna ur landskapen. Mindre än en procent av den ängsmark som fanns för hundra år sedan finns kvar idag.
– Men vägkanter måste man ju ändå sköta och då kan man ju lika gärna göra det på ett bra sätt som gynnar mångfalden. Så jag tänkte, nu får jag försöka sätta igång en kampanj för hur de kan tas tillvara. Jag skrev en motion till Naturskyddsföreningen, som först inte antogs. Men när jag envist drev saken vidare fick jag så småningom stort stöd, bland att anordna en konferens om vägkanter och biologisk mångfald. Då kände jag mig väldigt taggad måste jag säga, berättar hon.

164.000 hektar vägkant en outnyttjad resurs
Ebbas mål var att kunna påverka skötseln av de kommunala och enskilda vägarna. De står för de längsta sträckorna i Sverige men med få undantag finns ingen manual eller uppmaning att sköta kanterna på ett sätt som gynnar den biologiska mångfalden.
Statliga vägar inventeras däremot och ”Artrika vägkanter” identifieras och kan då få lämplig skötsel, vilket oftast innebär senare slåtter. Ebba fick också in en artikel i de enskilda vägarnas föreningstidning. Där hade man aldrig någonsin publicerat en artikel om mångfald tidigare.
– Jag tycker det är viktigt att vi tar tillvara vägkanterna, de är ju liksom en gratis resurs. Det är bara att lägga om till en medveten skötsel. Om vi ska vi avsätta till naturreservat eller nya skyddade zoner så måste de ju finansieras. Svenska vägar utgör en samlad sträcka på cirka 164.000 hektar,
en yta lika stor som Öland.*

Kunskapspridning nyckeln till förändring
Hon menar att många idag har en bild av att en välskött vägkant är en kortklippt vägkant, och ska vara så hela växtsäsongen.
– Det handlar väldigt mycket om utbildning. Vi har gjort skyltar man kan sätta i vägkanterna, som kan förklara för gräsklippningssugna att det lever humlor och andra insekter i det långa gräset.
Så uppstod behovet av att samla kunskapen och Ebba utvecklade sina foldrar Blomrika vägkanter tillsammans med illustratören Frida Nettelbladt. Det finns en för norra Sverige och en för övriga landet
– Jag funderade länge innan jag skrev foldrarna för jag ville visa vilka arter som är värdefulla på ett enkelt och bra sätt. Man ska inte behöva var biolog för att ta till sig kunskapen och urskilja de värdefulla vägkanterna. Vem som helst ska kunna koppla blommorna till sin egen miljö.
Bara i år har Ebba Werner skickat ut 10.000 exemplar av foldrarna. Hon berättar att de ofta beställs av några engagerade i en vägförening som insett att vägkanterna slås alldeles för tidigt, ofta redan vid midsommar då det fortfarande finns gott om blommor för de pollinerande insekterna.

Foldrarna och den tillhörande facebookgruppen ”Blomrika vägkanter” ska bidra med fakta och argumentation till dem som vill förändra och utveckla skötsel och skapa mer mångfald.
Ebba tipsar också om att finansiering nu finns att söka från de så kallade LONA-bidragen.

Ebba uppmanar till samling för blommande vägkanter
Hon understryker att det inte alls behöver finnas en konflikt mellan uppdraget att stå för sikt och säkerhet längs vägarna och i att bevara mångfalden.
¬– Ska vi gynna mångfalden är det viktigt att man tar bort invasiva växter som lupiner och högvuxna bestånd som hundkex och nässlor som trivs i övergödda miljöer. Man måste samla in klippet och därmed gynna de arter som trivs på magra marker. Jag skulle önska att alla föreningar och instanser i landet nu samfällt gör något för att lyfta potentialen i att sköta vägkanterna på rätt sätt. Det är ju nästan så att folk har glömt hur det kan se ut när det blommar i vägkanterna.

I år har vi delat ut priset till via Zoom på grund av pandemin, se filmen där Ebba Werner berättar.

_____________________

Juryns motivering till Årets Pollinatör 2020:

”Eldsjälen Ebba Werner har visat hur tusentals mil vägkanter över hela Sverige kan bli blommande resurser för våra pollinatörer. Hennes ihärdiga insatser med motioner, konferenser, informationsfoldrar och inte minst praktiskt arbete med återställande av igenvuxna marker i Halland, har inspirerat många och visat på nya möjligheter för medveten slåtter som gynnar en mångfald av växter och djur.”

_____________________

Juryn för Årets Pollinatör 2020
bestod av Ola Jennersten – WWF, Eva Forsgren -SLU, Isak Isaksson -Naturskyddsföreningen, Therese Hammargren – biodlare Zon 5 Honung och Moa Pettersson på Länsstyrelsen i Halmstad.

Årets Pollinatör har tidigare tilldelats Trafikverket på Gotland, lantbrukaren Niclas Malm på Glyttinge gård i Östergötland och fröodlingsföretaget Pratensis i Småland.

_____________________

* enligt Trafikverket. Mer fakta om deras arbete med artrika vägkanter

_____________________

Ebba Werner nås på blomrika.vagkanter@gmail.com

Foto på Ebba: Anders Andersson.

Årets Pollinatör 2019 har sått viktiga frön över hela Sverige

År 2019 delade nätverket Pollinera Sverige ut utmärkelsen Året Pollinatör till fröföretaget Pratensis i Småland.

Mottagaren av Årets Pollinatör 2019, biologen Inger Runeson, startade företaget Pratensis tillsammans med sin man Mats 2005.
– Fler och fler vill anlägga en äng för att gynna olika insekter, säger Inger. Och särskilt senaste året har vi sett en ordentlig ökning.

På gården Råsgård i södra Småland, som varit i släktens ägo i nio generationer, odlar Inger och Mats runt 100 olika arter av ängsväxter. Fröerna varierar i storlek, form och mognadstid och kräver mycket handarbete för skörd och rensning.

Pratensis har bidragit till flera lyckade ängssatsningar runt om i Sverige och har på uppdrag av länsstyrelser odlat upp värdväxter för sällsynta insekter och även odlat fram hotade arter som mosippa och klockgentiana.

Motiveringen till utmärkelsen lyder:
”Utifrån sitt djupa intresse för botanik har Inger och Mats Runesson på företaget Pratensis spelat en mycket betydelsefull roll i den svenska ängens renässans. Med gedigen kunskap och ihärdigt arbete har de utfört en pionjärinsats inom svensk fröodling och skapat en fröbank av arter som hör hemma i den svenska floran. Deras arbete har gjort det möjligt för alla som vill att anlägga en äng med svenska ängsarter.”

Pratensis är latin och betyder ”växa på äng”. Läs mer om Pratensis.

——————————-

Juryn till Årets Pollinatör 2019 bestod av:

Isak Isaksson, Naturskyddsföreningen
Moa Pettersson, Biologiska mångfaldens dag
Helena Elmquist, Odling i Balans / LRF
Ola Jennersten, WWF
Jenny Henriksson, Mångfald på Slätten / Jordbruksverket

Övriga nominerade var Uppsala Linneanska trädgårdar, Vägkantsprojektet med Ebba Werner, Petter Haldén, naturvårdsrådgivare på Hushållningssällskapet och Hidinge gård i Närke.

Mottagaren ska ha arbetat systematiskt och medvetet för att förbättra livsbetingelser för pollinerande insekter.

Pratensis är latin och betyder ”växa på äng”. Läs mer om Pratensis.

——————————-

Juryn till Årets Pollinatör 2019 bestod av:

Isak Isaksson, Naturskyddsföreningen
Moa Pettersson, Biologiska mångfaldens dag
Helena Elmquist, Odling i Balans / LRF
Ola Jennersten, WWF
Jenny Henriksson, Mångfald på Slätten / Jordbruksverket

Övriga nominerade var Uppsala Linneanska trädgårdar, Vägkantsprojektet med Ebba Werner, Petter Haldén, naturvårdsrådgivare på Hushållningssällskapet och Hidinge gård i Närke.

——————————-

Pollinera Sverige och Svenska Bin lanserade 2017 utmärkelsen Årets Pollinatör som tilldelades Trafikverket på Gotland:

2018 valdes bonden Niclas Malm på försöksgården Glyttinge i Östergötland

——————————-

Fakta om gräsmattor och ängar:

– I Sverige är 52 procent av de urbana gröna ytorna gräsmattor.

– Malmö, Uppsala och Göteborg har i drygt 16 procent gräsmatta. Ängsliknande marker bidrar med ytterligare drygt 3 procent och om man räknar med gräsplaner och liknande idrottsanläggningar, så täcker gräsmarkerna mer än en femtedel av markytan i de tre tätorterna.

– Landets kommuner spenderar varje år drygt åtta miljarder kronor på klippning och annan omvårdnad av de 2 600 kvadratkilometer gräsmark som finns i våra städer. Att sköta ängsliknande gräsmattor kostar ungefär hälften så mycket.

– Städernas välansade gräsmattor är ett problem för den biologiska mångfalden. De gräsmattor som dominerar i städernas parker och runt flerbostadshus består vanligtvis av en handfull arter, som rödsvingel, rödven och engelskt rajgräs.

Källa Forskning & Framsteg

——————————-

Läs mer om hur ängar kan bidra med mångfald:

Sveriges Natur: Stadsängar bättre än gräsmattor

LAWN-projektet – gräsmattan som kulturellt och ekologiskt fenomen

LAWN-projektet – handbok

——————————-

Fakta om gräsmattor och ängar:

– I Sverige är 52 procent av de urbana gröna ytorna gräsmattor.

Källa Forskning & Framsteg

——————————-

Läs mer om hur ängar kan bidra med mångfald:

Sveriges Natur: Stadsängar bättre än gräsmattor

LAWN-projektet – gräsmattan som kulturellt och ekologiskt fenomen

LAWN-projektet – handbok

Förebild för bönder blev Årets Pollinatör 2018

Niclas Malm är bonden som visar andra bönder hur man kan kombinera rationellt storskaligt lantbruk med rik biologisk mångfald. På försöksgårdarna Glyttinge och Klostergården utanför Linköping har han sått in ett- och fleråriga växter på svårbrukade åkerkilar och hörn som utan förlust kan användas för att gynna pollinatörerna. För detta belönas han nu med utmärkelsen Årets Pollinatör 2018.

Nätverket Pollinera Sverige har valt gårdsmästare Niclas Malm till Årets Pollinatör 2018 med följande motivering:

”Niclas Malm sprider viktig kunskap, bland annat genom de fältvandringar som anordnas i Hushållningssällskapets regi. På gårdarna Glyttinge och Klostergården inom projektet Mångfald på slätten har man genom att skapa samarbete med lantbrukare, växtodlingsrådgivare och övriga intressenter bidragit till att fler inom lantbruket uppmärksammar pollinatörernas behov av mat under hela säsongen.”

Niclas Malm tycker att det är roligt att arbetet uppmärksammas. Men han njuter också av resultatet.
– Honungsört är härligt att gå i – det bara surrar av humlor och bin där. Det är en upplevelse.
För tio år sedan visste jag faktiskt inte ens att det fanns vilda bin.

Idag har man i projektet tagit fram billiga och effektiva metoder för att gynna mångfalden som är lätta att genomföra ute på gårdarna.
– Vi anpassar fröblandningarna utifrån markens förutsättningar så att de uppfyller villkoren i förgröningsstödet*. Örter som vi brukar så är honungsört, timotej, vitklöver, rödklöver, käringtand, cikoria, gul sötväppling och bovete.

Honungsört ger en lång sammanhängande intensiv blomning under 4-6 veckor och ger stora mängder pollen och nektar åt humlor och bin. Foto: Apinordica.

Lönsamt att så för bina
Niclas menar att de blommande zonerna är lönsamma.
– Jag är himla intresserad av ekonomi nämligen, och det här kostar oss inget. Vi bönder slipper besvärliga hörn och kan inrikta oss på de ytor som är mer rationella att bruka. I och med att det är så mycket baljväxter i blandningen så ökar vi också bördigheten till den dag man vill ta jorden i bruk igen. Jag tycker inte det har varit svårt alls att skapa de blommande fälten. Jag gör bara som jag brukar och är noga med att göra allt rätt från grunden.

Niclas Malm menar att det med hjälp av jordbrukarstöd skulle göras ännu mer lönsamt för bönderna att så in blommande fält. Han tycker också att lantbrukare ska tänka på vad de blommande fälten kan ge lantbruket.
– Det bidrar till en positiv bild av böndernas arbete, det är något som svenska konsumenter uppskattar.

Förebilder i lantbruket är viktiga
– Lantbruket är en bransch i behov av förebilder, säger Jenny Henriksson på Jordbruksverket som också arbetar med projektet Mångfald på slätten. Lantbrukarna är ju den grupp som kan göra mest för mångfalden – särskilt i uppodlade slättbygder som Östergötland och Skåne. Insekterna är ju viktiga som pollinatörer men också som föda åt andra, till exempel fåglar. Därför är det viktigt att visa att arbete med biologisk mångfald inte behöver gå stick i stäv med matproduktionen, utan tvärtom kan gynna den, påpekar Jenny Henriksson.

Biodlaren Lotta Fabricius och Anna Lind Lewin, grundare av nätverket Pollinera Sverige, understryker att vi måste hänsyn till bin och humlor om vi vill ha grödor, bär och frukt.
– Kunskap om alla våra pollinatörer och deras olika behov är en överlevnadsfråga för mänskligheten. Ju fler bönder som deltar i mångfaldsarbetet, desto fler arter kan gynnas och bevaras.

Årets Pollinatör 2018 delas ut av nätverket Pollinera Sverige, där bland andra Svenska Bin ingår.
Tillsammans arbetar nätverkets medlemmar för att samla och sprida kunskap om pollineringen. Pollinera Sverige har i år också lanserat Pollineringsveckan som hölls 19–27 maj. pollinerasverige.se

Jury för Årets Pollinatör:
Artur Larsson, Artdatabanken
Ida Wahlund, Naturskyddsföreningen
Helena Allard, Svenskt Sigill
Eva Forsgren, institutionen för ekologi SLU
Lotta Fabricius Kristiansen, biodlare, föreningen Svenska Bin
Anna Lind Lewin, kommunikationsexpert inom mat och hållbarhet

Årets Pollinatör 2017 delades ut till Trafikverket på Gotland för en medveten skötsel av vägkanter och dikesrenar.

——————-

Projektet Mångfald på slätten startade under 2010 och drivs av Jordbruksverket i samarbete med regionala rådgivare vid olika Hushållningssällskap. Pollinering har varit ett av fyra fokusområden.

Lantbrukarna har under projekttiden anlagt blommande kantremsor och skalbaggsåsar samt gjort planteringar och andra åtgärder i anslutning till vindkraftverk. Man har också satt ut fågelholkar, bikupor för tambin, halmbalar för humlor och bibatterier för solitären. Läs mer här

Andra viktiga projekt som arbetar för mångfald i lantbruket:

Odling i Balans / Samzon
Blommor för Bin som drivs av Bee Urban

——————-

* Förgröningsstödets syfte är att minska det europeiska jordbrukets klimatpåverkan och främja den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet.

Årets Pollinatör 2017: Trafikverket på Gotland

Årets Pollinatör 2017 är Trafikverket på Gotland och motiveringen lyder: för en medveten slåtter som gynnar unik, blommande flora och ger livsutrymme för bina. Det är första gången som utmärkelsen delas ut som man hoppas ska inspirera fler regioner att tänka på vikten av biologisk mångfald och pollinering.

Överlämnandet skedde på tisdagen i en speciellt utvald vägren vid Södra Hällarnas naturreservat i Vibble utanför Visby där bina surrar och blåelden just nu blommar som vackrast.
De som fick ta emot Årets Pollinatör 2017 var Trafikverkets projektledare Bob Kolmodin och Ann-Louise Almgren, Johnny Pettersson, platschef Nybergs Entreprenad, maskinförarna Roger Stenström och Peter Gardell.

Området runt Södra Hällarna är lokal för tre rödlistade* vildbiarter – stortapetserarbi, svartpälsbi och thomsonkägelbi. En speciell artinventering av området gjordes inför bygget av en rondell.

– Vi är stolta över utmärkelsen. Här på Gotland är vi extra sparsamma med att slå vägrenarna och tar bara väldigt lite vid utfarterna, säger Bob Kolmodin, projektledare Trafikverket södra Gotland.

Vägren nära Kneippbyn på Södra Gotland. Foto: Anna Lind Lewin.

Arbetet började redan i mitten av 80-talet
Ann-Louise Almgren, projektledare på Trafikverket norra Gotland berättar hur det unika arbetet började.
– I slutet av sjuttiotalet slog de vägrenarna mycket mer än vi gör idag. Då var det två gotländska vägmästare som började testa att spara blommor på vissa sträckor. Hur kunde man få mer blomning, se till att växterna hann fröa av sig och skapa större artrikedom? De var också nyfikna på varför vissa växter trivdes på särskilda ställen.Vägmästarnas kunskaper ligger till grund för de skötselråd vi följer än idag.

– Trafiksäkerheten kommer först, men vi sparar så mycket växtlighet som möjligt. I den tidiga slåttern slår vi bara innerkurvor och korsningar, berättar Bob Kolmodin.

– Vi slår en ytterst liten del och då oftast bara med en slåtterbredd, till skillnad från fastlandet där man slår två. Om vi inte slår alls kan det bli enbart hundkex och gräs utmed vägarna, vilket kan kväva all annan flora, säger Ann-Louise Almgren. Vi behöver bli bättre på att berätta varför vi gör som vi gör, tillägger hon. Därför är det roligt att vi blivit Årets pollinatör.

Gotlands landshövding Cecilia Schelin Seidegård gratulerar Trafikverket:
– Det är en väldigt fin och viktig utmärkelse. En medveten slåtter i de gotländska vägrenarna bidrar till att bevara vår fantastiska flora på ön, samtidigt som man förskönar landskapet.

Utveckling och kartläggning viktigt
Trafikverket arbetar med att förbättra slåttern, säger Bob Kolmodin.
–Vi har till exempel lärt oss att det är viktigt att inte flytta runt jorden efter kantskärning. Vi vet att flyttade schaktmassor kan öka mängden invasiva växter som björnloka och lupiner. De har blivit ett stort problem utmed de svenska vägarna. Här på Gotland har vi inte hittat några lupiner men däremot har vi problem med björnlokan.

– Det är viktigt att allt det arbete som gjorts fram till idag tas tillvara, inflikar Ann-Louise Almgren. De maskinförare som arbetat i många år har öga för vad som ska sparas. De som bygger nya vägar behöver däremot mer kunskap om biologisk mångfald och skötsel av vägrenar.

Trafikverket på Gotland får både beröm och kritik:
– Många utgår ifrån att det är bäst för naturen att bara lämna allt som växer. Men faktum är att en hel del arter behöver kultiveras och mår bra av att vi slår och skär i vägrenarna, säger Bob Kolmodin.

——–

Trafikverket ansvarar för de statliga vägarna. Övriga sköts av kommuner och privata ägare.

*Rödlistade arter som är klassade som sårbara eller nära hotade i Artdatabankens lista från 2015.